Brasilien 2010-2011

Igår fick jag mitt sim-kort så nu är det fixat. Jag vaknade av att en av hushållerskorna knackade på dörren. Jag förstod ju som vanligt inte vad hon pratade om, men eftersom hon sade: blablablapåportgugisiska Sylvio blablabla CAFÉ och jag svarade: eeh? och hon sade igen blablablapåportgugisiska Sylvio blablabla CAFÉ! CAFÉ! CAFÉ! CAFÉ, så antog jag att hon pratade om kaffe! Så jag gick och åt frukost och drack kaffe och då kom Sylvio hem och berättade att vi skulle gå och köpa sim-kortet.

När vi kom hem så åt vi lunch och efter lunchen gick jag ut på promenad med hunden. Vi gick till ett ställe som heter Casa do, som är en gågata/torg med massa affärer och banker. Jag börjar faktiskt hitta här nu, för senare på kväftermiddagen (mitt mellan kvällen och eftermiddagen) gick jag ut och promenerade helt ensam. I och för sig var det bara huvudgatan men ändå. Jag blev bara nästan överkörd 63 gånger, för här stannar ingen om du är i vägen. På ett ställe så stod jag och väntade på grönt ljus (det finns kanske ca. 4 ställen som har övergångsställen med trafikljus) så tittade jag upp och det blev grönt, men rätt som det var så blev det rött på en sekund och en bil susade förbi mina tår i 84km/h! Glad som jag var efter att ha överlevt gick jag vidare hemåt.

Idag har jag också varit ut med hunden, men idag var jag åt ett annat håll till en park som ligger en liten bit härifrån. Jag vill ju inte skryta men jag hittar nog grymt bra i denna stad.